Gabriel Calaforra
Andra dagen som vi fick iland hade vi fått ett strålande tips hemifrån så vi hoppade in i första bästa taxi och begav oss...
...till de här kvarteren!
Min mamma mailade mig första dagen då hon läst det här i Svenskan! Det här kunde jag för allt i världen inte missa tänkte jag. Taxichauffören frågade längs vägen om folk kände till Gabriel som vi skulle besöka och när vi närmade oss fick vi veta att det bara var att gå 5 trappor upp så var vi där. Gabriel och hans son var några av de mest fascinerande, otroliga och inspirerande människor jag träffat. Gabriel har jobbat som diplomat för den kubanska ambassaden i Danmark och det kändes verkligen som en ära att få prata med denne fantastiska man över en kopp te och prata om hans syn på Kuba, världen, relationen till USA och ideologi. Det är inte varje dag man heller träffar en person som suttit i fängelse för att han varit med i en socialdemokratisk organisation. Gabriel håller i en "måndagsklubb" där han bjuder in alla att samtala och hans lägenhet fungerar verkligen som en fristad för den brist på yttrandefrihet som annars existerar på gatorna. Vi besökte självklart måndagsklubben med och det var så himla roligt och speciellt. När vi kom dit fick vi en nyckel nedsslängd från balkongen och efter det var vi välkomna upp. Författare, konstnärer, journalister för oberoende internettidningar, poeter, grafiker och många andra hade samlats i hans lägenhet för att samtala. De frågade oss hur det kan vara möjligt att självmordsstatistiken i ett land som Sverige kan vara så hög trots att vi har det så bra och vi frågade dom om yttrandefrihet, feminism och Kubas framtid. Det är sånt här som sätter eld i ens politiska engagemang!
Men till sist var det dags att säga adjö en sista gång till Gabriel.
För att köpa löjligt billig guava och upptäcka gatorna.
